Haku

LAPPFOGDENS I JÄMTLANDS LÄN ARKIV - HISTORIK Lappfogde var i äldre tid en ämbetsman, som företrädde kronan gentemot lapparna, främst när det gällde skatteuppbörden. En lappfogde omtalas första gången 1424. Instruktioner utfärdades under 1600-talet, den senaste av den 8 juli 1695. Denna avlöstes av instruktionen för kronofogdar i lappmarken 1760. Lappfogden i dess moderna form tillkom 1885, då en sådan tillsattes i Jämtlands län (instruktion saknas i SFS). Hans uppgifter var inte, som tidigare, främst polisiära och fiskala, utan han skulle vaka över renskötseln och över tillhörande förordningars efterlevnad samt verka för ett gott förhållande mellan bofasta och lappar. En av lappfogdens främsta arbetsuppgifter blev att administrera de renbetesland, som med anledning av 1886 års lag om lapparnas rätt till renbeten (SFS 1886:38), inköptes till kronan. Lappfogdetjänsterna tillsattes fram till 1937 endast på förordnande. Organisatoriskt tillhörde de landskontoren vid länstyrelserna, efter sektionsindelningen 1952, kameralsektionen. Tjänstetiteln ändrades 1963 till förste konsulent. Lappfogdeinstitutionen upphörde den 30 juni 1971, då den organisatoriskt inordnades i lantbruksnämnderna, där den kom att utgöra de s.k. rennäringsavdelningarna med en avdelningsdirektör som chef. Enligt statskalendern har följande tjänstemän fungerat som lappfogdar i Jämtlands län. Adolf Suve, tillsatt 1885 Alarik Dahlquist 1896 Patrik Adolf Brändström 1897 Olof Axel Frändén 1899 Abraham Staaf 1905 Nils Waldemar Nilsson Gardham 1930 Åke Wikman 1949 Bror Ejdemo 1958 Iwan Lundberg 1959-1971.